< Till bloggens startsida

To forget about life for a while

Jag sa ju att det här skulle hända, att jag skulle glömma av bloggen. Men nu känns det som att det är lite dags igen. Just nu sitter på en madrass på mitt rum, precis nedanför min (Karros) TV, som Billy Joels vackra stämma hörs ur. Madrassen ligger här (tillsammans med en till) för att Beckius och Daniel har varit här i helgen, fruktansvärt trevligt var det! Det blir lätt när man inte har träffats på ett tag att man sitter uppe ganska (läs: för) länge och bara tjötar och tar ikapp, så idag jag ganska mosig i huvudet och skulle egentligen behöva sova, men jag har i alla fall bestämt mig för att ha helt ledigt idag!
 
Hur mycket vi försöker förneka det så är det mindre än två veckor kvar av det här skolåret. Det känns verkligen vemodigt. Samtidigt som det kommer bli väldigt skönt att få komma hem, träffa folket hemma och bara bo på ett ställe igen, så är det väldigt tråkigt att behöva lämna det som vi har här. Jag kommer nog inte sakna själva Mullsjö så där värst mycket, men människorna som jag har träffat här däremot. Det får inte vara det sista vi ser av varandra. 
 
Nu ska vi snart på ett "så här kommer det gå till när ni ska storstäda"-möte, för det känns ju inte jobbigt eller så..
 
Puss

RSS 2.0